Du är en fantastisk pojke; snäll, omtänksam, rolig, kramig och stolt storebror. Helst leker du själv i ditt rum där du sitter på golvet, sjunger och bygger lego eller ritar. Din lillebror är din bästa kompis och ni leker med bilar; spelar fotboll eller innebandy; eller cyklar tillsammans.
Du har fått en nördgen från din pappas sida antar jag; precis som din pappa och farbror snöar du gärna in på något en tid, kortare eller längre. Härom kvällen låg vi tex och rabblade data om sportbilarna i ditt bil(kvartett-)spel: cylindervolymer, hästkrafter, antal cylindrar, toppfarter och varvtal kan du för de flesta bilar, in exaktum. Går du in för något är det det som gäller, tills du kan det. Läsa till exempel var ju en sån sak: du höll på och höll på, men så plötsligt kände du nog att "ja, nu kan jag det här!", så då slutade du med det ett tag. Du har inte velat läsa högt, men nyss började du plötsligt med det och läste för lillebror. Mysigt!
Precis som din far sjunger du alltså när du jobbar med nåt, men slutar när du måste fokusera eller när det går dåligt. Går det riktigt dåligt kan du plötsligt skrika rakt ut, kasta det du håller på med och i raseri försöka slå eller sparka sönder nåt i närheten. Det är nåt du kommer jobba med hela livet tror jag (det gör jag). Men ibland är det ju svårt att kontrollera sig, speciellt när man är ..hungrig! Då blir vi ohanterligt sura, tur mamma förstår det och snabbt ger oss nåt att äta!
Tack för att vi får rå om dig, för allt du lär oss och allt du ger oss längs vägen! Förlåt oss när vi är för stressade med vardagssaker och ..självupptagenheten, så vi inte tar oss tid för dig.
